En dans för en klänning i skogen är ett försök i ständig rörelse att återhämta kvinnlig frånvaro av min kropp. Vad betyder det att vara queer när du är ensam borta från den andras blick? Vad är queerness i relation till sig själv?
Att spendera tid i skogen fick mig att notera och förhålla mig till materia i omvandling. Hur samma materia antar formen av ett träd, en insekt, en svamp, en björn eller ett bär. Hur bäret blir björnen när det äts, hur trädet blir en svamp när det äts upp av svampen, hur svampen blir en del av min kropp när jag äter den. Kön liksom skogen känns för mig som en muterbar konstellation, där en sak kan bli en annan men också kan sönderdelas och vila i utrymmet däremellan, när trädet varken är trädet eller svampen utan en process utan namn däremellan.
Denna dans bygger en fiktiv kropp som söker efter en relation med en klänning, samtidigt som den paradoxalt upplöser sig i ständiga metamorfoser, huserar känslor, bilder, trauman och sensationer. Intryck, vaga minnen och uttömda fragment av historier. Rör sig genom lust.
Dinis Machado arbetar som koreograf sedan 2008. Född i Porto (Portugal), baserad i Stockholm med sommarhus i Värmland. Hen har en MA i koreografi vid DOCH under ledning av Jefta van Dinther och Frédéric Gies och en utbildning från det fristående programmet för bildkonst vid Maumaus – konstskola i Lissabon. Hen har även studerat teater och dans vid ACE and Balleteatro i Porto och ESTC i Lissabon. Dinis Machado tilldelades Birgit Cullberg stipendium 2020.
Foto: Dinis Machado
Staffan Jofjell (Videoinstallation)
Plats: Sjösala
När Staffan var barn fanns det en festplats inom svagt hörhåll, han var då för liten för att gå dit men när han sedan som fotograf flyttat tillbaka till Värmland åkte han runt under två somrar till många olika folkparker och fotograferade. Lakene, Hagfors, Persberg, Sunnemo, Björneborg, Pusta, Älgsjövallen, Sysslebäck. Vemodiga vackra sommarkvällar i det som kanske föregick festivalernas era. Nu finns parkerna knappast kvar, kanske någon enda sommarfest. Om parken överhuvudtaget finns kvar.
Staffan Jofjell (f.1952) har sedan sin utbildning på Christer Strömholms Fotoskolan på 1970-talet undervisat i foto på olika Folkhögskolor. Han har haft utställningar i bland annat Berlin, Barcelona, London, Manchester och Oslo och producerat bildspel till teatrar, kommuner och landsting.
Foto: Staffan Jofjell
Simon Lerin (Konsert)
Plats: Hemliga bryggan
I projektet Elektronisk Flora använder Simon Lerin GSR-sensorer för att spela in bio-elektriska signaler från växter. Växter är komplexa, socialt interaktiva och kommunikativa väsen. De samarbetar och utvecklar avancerade relationer med både svampar och insekter. Genom en modulär-synth omvandlas växternas elektriska impulser till musik där växterna själva bestämmer toner, melodier och rytmer. Simon spelar vanligtvis i duon Lerin/Hystad vars konstnärskap är ett samarbete med naturen, de är ömsesidigt beroende av varandra. Åskådaren kan inte se eller höra växternas elektriska puls utan duons synthar och sensorer som agerar översättare. Och de kan inte skapa sina installationer utan växternas vibrationer/rörelser.
Kan också upplevas under kanotturen.
Lerin/Hystad har sedan 2010 samarbetat i ett gränsland mellan bildkonst och experimentell musik. Lerin/Hystad är båda utbildade vid Konstfack i Stockholm och Konsthögskolan i Bergen, Norge. Duon har deltagit i flera separat och grupputställningar både i Sverige och i andra länder. De är också aktiva musiker och har turnerat i Europa, Kina och Japan.
Foto: Anna Asplind
En dans för en klänning i skogen är ett försök i ständig rörelse att återhämta kvinnlig frånvaro av min kropp. Vad betyder det att vara queer när du är ensam borta från den andras blick? Vad är queerness i relation till sig själv?
Att spendera tid i skogen fick mig att notera och förhålla mig till materia i omvandling. Hur samma materia antar formen av ett träd, en insekt, en svamp, en björn eller ett bär. Hur bäret blir björnen när det äts, hur trädet blir en svamp när det äts upp av svampen, hur svampen blir en del av min kropp när jag äter den. Kön liksom skogen känns för mig som en muterbar konstellation, där en sak kan bli en annan men också kan sönderdelas och vila i utrymmet däremellan, när trädet varken är trädet eller svampen utan en process utan namn däremellan.
Denna dans bygger en fiktiv kropp som söker efter en relation med en klänning, samtidigt som den paradoxalt upplöser sig i ständiga metamorfoser, huserar känslor, bilder, trauman och sensationer. Intryck, vaga minnen och uttömda fragment av historier. Rör sig genom lust.
Dinis Machado arbetar som koreograf sedan 2008. Född i Porto (Portugal), baserad i Stockholm med sommarhus i Värmland. Hen har en MA i koreografi vid DOCH under ledning av Jefta van Dinther och Frédéric Gies och en utbildning från det fristående programmet för bildkonst vid Maumaus – konstskola i Lissabon. Hen har även studerat teater och dans vid ACE and Balleteatro i Porto och ESTC i Lissabon. Dinis Machado tilldelades Birgit Cullberg stipendium 2020.
Foto: Dinis Machado
Staffan Jofjell (Videoinstallation)
Plats: Sjösala
När Staffan var barn fanns det en festplats inom svagt hörhåll, han var då för liten för att gå dit men när han sedan som fotograf flyttat tillbaka till Värmland åkte han runt under två somrar till många olika folkparker och fotograferade. Lakene, Hagfors, Persberg, Sunnemo, Björneborg, Pusta, Älgsjövallen, Sysslebäck. Vemodiga vackra sommarkvällar i det som kanske föregick festivalernas era. Nu finns parkerna knappast kvar, kanske någon enda sommarfest. Om parken överhuvudtaget finns kvar.
Staffan Jofjell (f.1952) har sedan sin utbildning på Christer Strömholms Fotoskolan på 1970-talet undervisat i foto på olika Folkhögskolor. Han har haft utställningar i bland annat Berlin, Barcelona, London, Manchester och Oslo och producerat bildspel till teatrar, kommuner och landsting.
Foto: Staffan Jofjell
Simon Lerin (Konsert)
Plats: Hemliga bryggan
I projektet Elektronisk Flora använder Simon Lerin GSR-sensorer för att spela in bio-elektriska signaler från växter. Växter är komplexa, socialt interaktiva och kommunikativa väsen. De samarbetar och utvecklar avancerade relationer med både svampar och insekter. Genom en modulär-synth omvandlas växternas elektriska impulser till musik där växterna själva bestämmer toner, melodier och rytmer. Simon spelar vanligtvis i duon Lerin/Hystad vars konstnärskap är ett samarbete med naturen, de är ömsesidigt beroende av varandra. Åskådaren kan inte se eller höra växternas elektriska puls utan duons synthar och sensorer som agerar översättare. Och de kan inte skapa sina installationer utan växternas vibrationer/rörelser.
Kan också upplevas under kanotturen.
Lerin/Hystad har sedan 2010 samarbetat i ett gränsland mellan bildkonst och experimentell musik. Lerin/Hystad är båda utbildade vid Konstfack i Stockholm och Konsthögskolan i Bergen, Norge. Duon har deltagit i flera separat och grupputställningar både i Sverige och i andra länder. De är också aktiva musiker och har turnerat i Europa, Kina och Japan.
Foto: Anna Asplind