Det enda vi kan vara säkra på är att allt är i ständig förändring, våra kroppar, landskapet runtomkring, platser, värderingar och sätt att se på omvärlden. En förändring är en slags rörelse, en rörelse av en kropp som förflyttar sig, en rörelse i plantan som vrider sig mot solen, en politisk rörelse, en rörelse av medel från en plats till en annan, en rörelse från stad till land. Genom att sätta den egna kroppen i rörelse både förändrar vi den plats vi är på samtidigt som platsen förändrar oss. Dansen gör våra kroppar uppmärksamma, den öppnar upp för förnimmelsen av det som ligger bortom vår föreställningsförmåga så att vi kan uppfatta andra möjliga verkligheter och sätt att förhålla oss till vår omgivning och oss själva.

Sjösala och landskapet runt omkring har genomgått olika förändringar. Byggnader har rivits och byggts upp, mejeriet har öppnat och stängt, dansen har pågått och slutat. Genom Sjösala Dansbana - unexpected movements kommer Sjösala åter bli en plats för dans. Under invigningen Movements of Change gavs möjlighet att själv sättas i rörelse och uppleva dans på både nya och oväntade sätt.

Movements of Change var en del av en konstnärlig inventering av Östra Ämtervik med omnejd som genomfördes av Rural Movements konstnärliga projektledare Anna Asplind under 2020 för att undersöka möjligheten till ett dansresidens och en ny plattform för dans i Värmland.

Medverkande: Anna Asplind, Amalia Bille, Anna Lidberg, Christofer Bocker, Dinis Machado, Jessica Naeser Skov, Josefin Bergman, Kolbjörn Rosenblad Book, Kulturskolan, Sunnes danselever, Mikael Sonnsjö, Simon Torssell Lerin, Staffan Jofjell, Susanne Nyman, Tomas Björkdal, Tove Klang.

Plats: Badplatsen

Publiken paddlade längs med den slingrande Âmtan och upplevde olika dansakter längs med vägen. Medverkande: Simon Lerin, Amalia Bille, Dinis Machado, Anna Asplind, Kulturskolan i Sunnes danselever, Tove Klang, Christofer Bocker och Tomas Björkdal

Plats: Sjösala

När Staffan var barn fanns det en festplats inom svagt hörhåll, han var då för liten för att gå dit men när han sedan som fotograf flyttat tillbaka till Värmland åkte han runt under två somrar till många olika folkparker och fotograferade

Plats: Hemliga bryggan

I projektet Elektronisk Flora använder Simon Lerin GSR-sensorer för att spela in bio-elektriska signaler från växter.

Plats: Ämtarna

Deltagarna fick några bokstäver ur det argentinska alfabetet, att använda för att dansa, skapa och improvisera.

Plats: Sjösala

En dans för en klänning i skogen är ett försök i ständig rörelse att återhämta kvinnlig frånvaro av min kropp. Vad betyder det att vara queer när du är ensam borta från den andras blick? Vad är queerness i relation till sig själv?

Plats: Silon

OKEANIDES - Ämtåns återsken är en tolkning av stunden då solens sken på vattnet reflekteras på det som finns runtom.

Plats: Silon

Mellan 2013 - 2016 samtalade Christofer Bocker en timma vardera med hundra anonyma personer, i lanterninen, i Slottet, i Sunne.

Plats: Sjösala

För att ge plats för både minne och drömmar att uppstå stod Sjösalas stora sal tom. För att en rörelse ska kunna äga rum måste det finnas tomrum. Publiken delade sina minne och drömmar!

Plats: Kohagen

Bygg ditt egna kalejdoskop och upptäck Sjösalas omgivningar i micro-skala.

Plats: Dansbana

Var med och bygg en ny mobil och flexibel dansbana med snickaren Kolbjörn som menar “att bygga är som att dansa”.

Koreografi och dans : Isabel Gunn, Linn Eriksson, Monirah Hashemi och Tove Klang.

Pish-Po är en dans som är på väg att försvinna och dö ut. Den har rötter långt tillbaka i tiden och har gått i arv  från generation till generation bland Hazarer, en persisktalande folkgrupp i Afghanistan. Dansen är en av flera traditionella danser som utförts av kvinnor och bygger på steg och olika ljud från läppar, mun och hals, ofta inspirerade av naturen med stora kulturella symboler och värden. Dansen utfördes inför en blandad publik, ofta vid högtider, ceremonier och festligheter. På grund av krig, systematisk etnisk rensning, slaveri, förföljelse och politisk instabilitet som drabbat hazarerna hårt har många traditioner försvunnit och med dem danserna, deras betydelse och symbolik.

Om(dansa) Pish-Po är ett dansresidens på Sjösala Dansbana där tre professionella dansare tillsammans med skådespelerskan Monirah Hashemi får lära sig de gamla stegen av en afghansk kvinna som själv lärt sig dem som ung. Genom residenset får dansen åter ta plats i rummet, dekonstrueras, omvecklas och bevaras för att vi ska få syn på den, dela den och ge den nytt liv.

Dansföreställningen var en livestreamad work in progress visning av dansresidenset Om(dansa) Pish-Po från Sjösala Dansbana.

---

Choreography and dance: Isabel Gunn, Linn Eriksson, Monirah Hashemi och Tove Klang.

Pish-Po is a dance on the verge of being forgotten entirely. It has ancient roots and has been passed down from generation to generation among the Hazaras, a Persian-speaking ethnic group in Afghanistan. The dance is one of several traditional dances performed by women and is based on steps and different sounds from lips, mouth and throat, often inspired by nature, with significant cultural symbolism and value. The dance was performed in front of a mixed audience, often at festivals, ceremonies and festivities. Due to the war, systematic ethnic cleansing, slavery, persecution and political instability that has deeply affected the Hazar people in Afgahnistan many traditions have disappeared and with them the dances, their meaning and symbolism.

Re(dance) Pish-Po is a residence for dance at Sjösala Dansbana where three professional dancers together with actress Monirah Hashemi will have the opportunity to learn the ancient steps from an Afghan woman who herself learned the steps in her youth. During the residency, the dance will once again be welcomed into space, deconstructed, redeveloped and preserved so that it can be experienced, shared and given new life.

The performance was a live stream of a work in progress showing of the residency Re(dance) Pish-Po at Sjösala Dansbana.