När Sjösala var mejeri, Ö Emervik hembygdsförenings arkiv

Sjösala Dansbana – unexpected movements ska fungera som en scen, en arbetsplats för inbjudna residenskoreografer och en mötesplats för dans i Värmland. Projektet samexisterar och samarbetar med befintlig verksamhet. För att undersöka platsens möjligheter och öppna upp för samarbeten både lokalt och nationellt genomför Anna Asplind en serie aktiviteter där landsbygd och koreografi möts i produktion och publika arrangemang.

Sjösala ligger i en liten vik av Fryken precis vid mynningen av Ämtån (Âmtan) i ett samhälle som heter Prästbol i Östra Ämtervik. Det flacka landskapet runt Sjösala låg tidigare under vatten men i takt med att inlandsisen drog sig tillbaka och landet höjde sig omvandlades platsen istället till sumpmark. Genom mänskligt arbete som exempelvis utdikningar blev området långsamt beboligt. Där Sjösala ligger idag var det förr i tiden en ö. Genom mänskligt handarbete har ön långsamt växt ihop med fastlandet. Trots det är upplevelsen att Sjösala – en sal av vatten – fortfarande är omslutet av sjön och ån. 

Innan Sjösala blev samlingslokal var det ett mejeri (1906-1929) som drevs av mejeriföreståndaren Hilma Scullström (se bild). 1943 byggdes mejeriet om till bio men på 50- talet revs byggnaden för att 1955 ersättas av det hus som står där idag. Sjösala har varit en välbesökt plats där det ordnades sällskapsdans, bio, revyer, konserter med mera. Med tiden så har verksamheten långsamt glesats ut. 

På uppdrag av Riksteatern, Region Värmland och Riksteatern Värmland i samarbete med Alma Löv museum och Bygdeutveckling i Emtervik leder koreografen Anna Asplind ett konstnärligt projekt som lägger grunden för ett koreografiskt dansresidens på Sjösala. Med tanke på Sjösalas historia är det naturligt att åter göra Sjösala till en plats för dans. Det skulle också bidra till att Sjösala kan finnas kvar som samlingsplats för bygdens verksamheter och bygdens utveckling i ett längre perspektiv.

Dansbana, ” Samlingar Skellefteå museum, hämtad 200731

Dansbanan började som en enkel mötesplats i ett vägskäl där byarna samlades på lördagskvällar för att umgås och dansa. Dansen var en naturlig del av människornas vardagsliv på ett helt annat sätt än idag. Dansbanorna kunde enkelt flytta från plats till plats beroende på behov och förutsättningar. Det finns olika teorier om varför dansbanorna långsamt har försvunnit de senaste decennierna. En teori är att den minskade befolkningen på landsbygden - till följd av urbaniseringen – tömde dansbanorna på folk samtidigt som bilismens intåg gjorde att de danssugna kunde ta sig till större festplatser. Det gjorde att de lokala mindre dansbanorna försvann. Samtidigt drevs en moralpanik-kampanj mot dansbanan även kallad Dansbaneeländet. Dansbanan ansågs vara en plats för fylleslag och lösaktiga förbindelser. Kampanjen ledde slutligen till att danstillståndet infördes vilket i sin tur innebar att de små dansbanorna behövde söka tillstånd för att arrangera dans vilket försvårade verksamheten.

Att använda begreppet dansbana lyfter Sjösala som en naturlig mötesplats för dans i Värmland med visionen att publiken ska få uppleva dans både genom att se dans och själva sättas i rörelse. Det är också en blinkning åt symbiosen mellan stad och land där urbaniseringen under lång tid utarmat aktiviteter på landsbygden. Den dynamiken utmanas nu genom riktade statliga medel som gör att dansbanan återigen kan uppstå, i en ny tappning.